Liten värld och stora upplevelser

Dag 123. 7 maj. Kautokeino – Saitejavri 33,8km 411 möh.

Världen påstås ofta vara liten. Igår fick vi ett nytt bevis på det. Det visade sig att David har en vän hemifrån Taberg som i sin tur har en bekant, uppväxt på samma ö utanför Göteborg, men som nu bor i Kautokeino. På så vis hamnade vi hemma hos Lovisa och Mikael på en fika igår kväll med nybakade scones, torkat renkött och kaffeost. Mikael visade oss hur man torkar renkött och vi fick med oss ett torkat renhjärta på den fortsatta turen. En riktig delikatess kan jag lova. Vi njöt både av läckerheterna på bordet och av det trevliga sällskapet.

20130507-204936.jpg
Som om det inte vore nog fick vi också en privat guidning av Lovisa på hennes arbetsplats vid Samiska högskolan. Den ligger i den samiska vetenskapsbyggnaden Diehtosiida som invigdes 2009. Namnet består av de två samiska orden ”diehtu”, som betyder kunskap och ”siida”, som är ett samiskt bosättningsområde. En imponerande byggnad såväl ur ett funktionellt som estetiskt perspektiv. Moderna lokaler med den senaste tekniken som inbjuder till en stimulerande studiemiljö. Bland annat kan föreläsningar direkt simultantolkas till inte mindre än fyra språk samtidigt. Överallt finns konstverk som påminner om samiska traditioner men också konst som låter den gamla samiska kulturen träda in i 2000-talet. Här hålls ofta internationella konferenser gällande frågor som rör ursprungsbefolkningar. Genomströmningen av internationella besökare i Kautokeino är därför väldigt stor.

I Diehtosiida inryms också bland annat Samisk arkiv och resurscentret för ursprungsbefolkning Gáldu samt det norska Sametingets utbildnings- och språkavdelningar. Ett mycket stimulerande studiebesök som fick mig att åter längta till den akademiska världen. Att få befinna sig på en plats med ständiga strömningar av nya idéer, tankar och skapandet av ny kunskap är spännande.

20130507-204853.jpg
Efter att vi lämnat boendet på Kautokeino Vildmarksenter blev det först promenad med ”rullepulk” på vårstädad asfaltsväg i cirka 16 kilometer. Därefter vek vi in på”Gammelveien” som nu mer är skoterled vintertid och vandring-/cykelled sommartid. Den ska ta oss hela vägen upp till Maze och här låg det massor med snö kvar. Hur fint som helst att skida på. Åtminstone fram till klockan 14.00. Efter det förvandlades den fina, platta och inbjudande snön till ett minfält där marken under fötterna ständigt rämnade. Värmen hade gjort snön genomrutten. Trots att underlaget förvandlats till minst sagt besvärligt skidade vi på ytterligare någon timme innan vi slog läger.

20130507-205945.jpg
Till kvällens middag valde vi att göra något mer avancerat än att koka vatten och hälla i en påse. Vi svängde ihop en grönsakswook med nudlar och kokosmjölk. Toppat med torkat renhjärta. Smakade brutalt gott!

Må gott!

/Niclas

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s