Som en saga

Dag 120. 4 maj. Tenomuotka – Cunojavri 29,9 km 518 möh

I sagans värld får personerna uppleva de mest fantastiska saker. Ibland händer det tråkiga saker men för det mesta är det frid och fröjd.

Det känns som att jag just nu lever i en saga. Det händer så mycket fantastiska saker hela tiden och miljön är sagolik.

Vi startar klockan 08.00 från vårt enkla men charmiga timmerhus där vi tillbringat natten. Som vanligt var det en otroligt varm inomhusnatt, för vi var inte själva. En annan man bodde också i stugan och jag tycker att Anne-Cathrine på Hukejaure beskrev fenomenet på ett bra sätt efter att vi för henne beklagat oss över att österrikarna som vi delade rum med hade eldat som det vore Valborgsmässoafton. ”Ni förstår, stadsmänniskorna som aldrig får elda har ett uppdämt eldningsbehov som de tar igen under sin fjällvecka, dom får det alltid för varmt.”

Nu vet jag inte var nattens eldare bodde till vardags men jag tror att det ligger mycket i det Anne-Cathrine sade och jag vill inte förstöra eldarens glädje utan kan någon gång ibland sova i endast kalsonger och utan sovsäck om jag vet att eldandet skänkt frid åt en jäktad själ. Men en viss måttfullhet vore ju önskvärd.

20130504-202832.jpg
Vi har under dagen skidat ganska så rakt österut i riktning mot Kautokeino. Vi har träffat på flera renskötande samer för just i dagarna har man här i trakterna flyttat renarna från vinterbete till sommarbete. Vi blev inbjudna på kaffe hos Peer som med stor inlevelse delade med sig av alla sina erfarenheter från såväl fjäll, renskötsel som det samiska språket. Tror vi blev sittandes där ett par timmar, en mycket trevlig pratstund. Peer var för övrigt inne på det här med eldning och värme också. Han sa att när han jobbat och levt mycket ute under en längre tid har han svårt för värmen inomhus. Han nästan ursäkta att han behövde tända i spisen för att koka kaffe och erbjöd sig att öppna dörren. Kanske är det väl inte bara eldarglädjen hos vissa som gjort att jag och Niclas haft svettiga nätter. Våra kroppar har helt enkelt vant oss vid att vara ute och kanske är det ändå inte alltid så fruktansvärt varmt i stugorna som vi upplever det. Peer visste med andra ord vad han talade om.

20130504-202850.jpg
Peer berättade också om en skoterled som de brukade använda för att ta sig till och från Kautokeino. Han visade på kartan och den gick sedan väldigt enkelt och lätt att följa. Vi kom idag in i Finnmarks fylke och man kan väl säga att de vidder vi nu skidar på är just Finnmarksvidda. Bakom oss kan vi se toppar vi passerade för ett par dagar sedan och framåt ser vi förmodligen lika långt. Det är otroligt vackert och blev inte sämre av att vädret sprack upp under eftermiddagen och bjudit på en fin kvällssol. Känns lite som att vara till havs när man kan se obruten horisont så långt ögat når.

Imorgon räknar vi med att ta oss till Kautokeino och civilisationen. Jag hoppas att de sagolika vyerna och upplevelserna fortsätter imorgon.

/David

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s