33 minusgrader

Dag 68. 13 mars. Veresvatnet – Lakadalen 18,5 km 580 möh.

Jag vaknar 05.30 när klockan sin vana trogen väcker oss. Jag har vaknat några gånger i natt och varit lite frusen, likaså nu. Så jag kurar ihop mig i fosterställning för att kunna slumra gott till Niclas klivit upp. Det är opraktiskt att stöka runt båda samtidigt så han kliver alltid upp först.
20130315-191243.jpg
Igår kväll kollade jag temperaturen det sista jag gjorde innan jag kröp ner och såg att den visade -21 grader. Jag var alltså inställd på att det skulle vara lite kallt men trodde inte att jag skulle vakna till under natten med is i mustaschen.

Niclas har alltid imponerat på mig med sin förmåga att resa sig rätt upp så fort klockan ringer. Idag visar han sig dock mänsklig och när han avvaktat i tjugo minuter frågar jag om han vill att jag ska kliva upp först? Det vill han gärna. Jag minns sedan en annan kall natt att det jobbigaste var att kliva upp klä på sig. Därför sov jag inatt i det underställ jag skulle skida i. Testade till och med för första gången att sova med skalbyxorna på. Inte helt enligt skolboken och det var lite oskönt, men jag var sjukt snabbt och smidigt ur sovsäcken. Skuttar ut för att kissa och ser då att termometern visar – 33 grader! Det förklarar att jag varit lite kall i natt. Hade jag vetat att det skulle vara så kallt skulle jag förstärkt sovsäcken genom att lägga dunjackan ovanpå.

Under frukostbestyren är jag sedan varm och skön tack vare varma kläder och att jag i princip aldrig är helt utan handskar. Jag behåller alltid åtminstone mina liners på och blir därför aldrig riktigt kall.

När jag sedan byter från bivackskor till pjäxor det sista jag gör innan vi börjar skida så blir jag kall om fötterna. Och även om det inte känns så just då så vet jag att bara jag ser till att börja jobba med kroppen så kommer hela kroppen bli varm på bara en kvart.

Vi hade klart och soligt väder under förmiddagen så det var stundtals riktigt varmt.

Eftersom vi skidat det mesta av dagen i skog med mycket lössnö har det inte gått särskilt fort. Trots att vi skidat från 07.30 till 18.00 har vi bara hunnit 18,5 kilometer. Men vi turas hela tiden om att gå först och vet att vi inte har någon direkt deadline att passa i Nordkap. Därför funkar det ändå bra och vi tar oss tid att se och njuta av naturen. Idag har vi till exempel åter skidat i vacker och gles fjällbarrskog som varit full av både skägg- och manlav. I öster har vi skådat Skäckerfjällens vackra silhuetter och trots att stegen varit tunga i den djupa snön så har sinnet känts lätt.

För övrigt kan jag berätta att vi har fått ett blåtandsproblem. Det rör sig inte om skörbjugg eller för mycket sötsaker utan är snarare elektronikrelaterat. Det gäller en smartphone som är ledsen och därför kan vi just nu inte skicka textmeddelande via vår spotconnect när vi är utanför täckning. Därför kan inläggen ibland bli någon dag sena just nu. Telefonen är dock hos doktorn och om någon vecka kommer vi åter att kunna göra korta inlägg även om vi inte har någon täckning.

/David

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s