Vasloppet: Ur Davids perspektiv

Dag 58. 3 mars. Sälen – Mora 90km.

Så var den stora Vasaloppsdagen här. Klockan ringde 03.45 och jag kände mig hyfsat utvilad när jag började klä på mig tävlingskläderna och packa ihop det sista.

04.15 var det dags för en rejäl frukost, eller vanlig kan man också säga. För tillfället är ju min vanliga diet i samma omfattning som de mängder jag brukar äta under en vasaloppsuppladning.

04.45 Vi hoppar in i bilen och rullar mot Berga by

05.15 Vi gör ett stopp i Mångsbodarna för att testa skidor. Jag gör samtidigt premiär på längdskidor för detta år. De känns väldigt lätta och ganska vingliga. När jag stakar iväg känner jag ”oj oj oj, detta känns inte helt som det brukar” Misstänkte redan då att skulle komma kännas lite tungt idag men hoppades att de mest berodde på ovana. Vallningen som Thor-Björn fixat kändes dock klockren. Bra fäste då och under hela loppet skulle det visa sig därtill riktigt bra glid.

06.10 Jag lägger mina skidor på plats i Led 1. Ingen kö för att komma in och jag placerar mina skidor i ett av de 50 spåren för att paxa en plats. Räknar man med åkarna i både elitledet och led 1 så står det totalt 8 personer framför mig. Jag står bra till med andra ord. Lite för bra kanske? Går sedan tillbaka till bilen.

07.15 Lämnar bilen för att börja värma upp. Hinner med ett toabesök på väg till starten. Ibland kör jag lite uppvärmning med skidor på fötterna bort mot första backen men i år nöjer jag mig med att springa och tänja.

07.50 Jag letar upp mina skidor i startfållan och tar av mig överdragskläderna. Skidorna är där, de är hela och även stavarna är där…

07.58 Jag tar på mig skidor och stavar. Fylls samtidigt av en väldigt mäktig känsla. Det är verkligen fantastiskt att få vara en del av detta skådespel. Samma härliga känsla infinner sig inte hos den stirrige mannen som irrar runt bredvid. Han ser ut att leta efter något, förmodligen sina skidor. ”Detta är väl led 2, frågar han mig” jag förklarar att han befinner sig i led 1. Hans panik verkar tillta och han irrar vidare. Jag ser att han frågar ytterligare 3 personer innan han övertygas och försvinner iväg bakåt. Jag tror hans puls var ganska hög.

08.00 Starten går och jag tar i så gott jag kan men märker på direkten att jag inte kan hålla jämna steg med min omgivning. Sjunker sakta men säkert bakåt i fältet och vid backens början har jag redan sjunkit ner i andra led. Går sedan bra uppför backen. Har bra fäste och starka ben. Får ordentligt puls och det börjar smaka lite järn i munnen. Men så blir det ofta för mig i första backen. Det går ganska snabbt i dessa led och jag behöver aldrig stå still.

Väl uppe på myrarna märker jag att jag har fint glid i nedförsbackarna men jag kan ändå inte hålla min placering. Efter Smågan förstår jag att jag inte kommer att kunna hålla min plats i första ledet och därför tänker jag att jag kan se om jag kan få prata lite i tv. Spelar liksom inte så stor roll om jag tappar några minuter ytterligare. Hittar Maria Wallberg i Mångsbodarna och frågar om hon vill prata och det vill hon, kul! 1:33:27 in i detta klipp kan du se intervjun med mig. Lyssnar du förbi även Kalle Moréus intervju kan du höra Jacob Hård och Anders Blomkvist kommentera min intervju.

Skidar vidare men fortsätter att tappa mark ordentligt hela vägen till Lundbäcksbackarna innan Oxberg. Har som sagt starka ben och uppför kan jag plocka placeringar. Börja vid det här skedet av loppet bli ordentligt trött i armarna och stakar med frånskjut så ofta jag kan.

Känns som att jag blivit en traktor och inte alls någon sportbil. En traktor är bra på att gå sakta och dra tunga saker men är sällan särskilt snabb.

Från Eldris och in är det mycket platt och lite utför. Här tappar jag mycket på att jag stakar så dåligt.

När det är tre kilometer kvar säger någon i publiken att vi måste skynda oss för att få medaljen (segrarens tid plus 50 %). För stunden vet jag inte mer än att han säger att det är bråttom så jag försöker att trycka på ordentligt de sista kilometrarna och får åter kramp i magmuskulaturen. Men lyckas hålla god fart.

Femtonde raka vasaloppet david är nöjd Foto:Niclas Bentzer

Femtonde raka vasaloppet David är nöjd Foto:Niclas Bentzer

13:29:11 skär jag mållinjen. Underbar känsla! Mora tidning haffar mig och jag blir även Intervjuad av en lokal radiokanal. Medaljen visar det sig att jag klarar med en kvart.

Jag är nöjd med loppet. Tog i så mycket jag orkade och lyckades pressa mig ganska hårt. Tråkigt att jag inte var bättre på stakningen men nu var det så här och bara att gilla läget. Jag hade trots allt en fin skiddag i strålande.

Nästa år lär jag stå där i Berga by igen.

Här kommer bilder från dagen. Håll till godo. Klicka på någon av bilderna för bildspel.

/David

Annonser

2 thoughts on “Vasloppet: Ur Davids perspektiv

  1. All respekt till traktorn, sportbilar är bara dyra att försäkra! Lycka till med fortsatt skidande och slutspelsskägget!

    • Borde helt klart bli billigare försäkring. Får sedan se vad bränslekostnaden kan landa på, är rädd att även en traktor gör av med en hel del energi.

      Får se vad det slutspelsskägget tar vägen. Var först tänkt som ett vasaloppsskägg men det överlever nog ett tag till i alla fall. Kanske kan hockeyns slutspel vara lagom.

      /David

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s