Verkligheten känns surrealistisk

Dag 56. 1 mars.

Idag har vi åkt bil, långt. Hela vägen till Sveg. Att vara på tur är numer vår vardag och denna tillvaro vi nu besöker känns overklig. Inte för den skull otrevlig men väldigt overklig. Niclas har gått i jeans för första gången på två månader. Han tyckte att de hade blivit större och gick sedan till en affär och köpte en enormt stor påse med lösgodis så att jeansen nu sitter bättre.

Lunchdags till fjälls Foto:David Erixon

Lunchdags till fjälls. Vår vardag under turen. Foto:David Erixon

Imorgon åker vi till Evertsberg där vi ansluter till IF Hallby och ska sova natten till söndag. På vägen dit svänger vi förbi Mora där jag ska hämta min nummerlapp(1111) och känna på den härliga atmosfären. De tillfälliga tältbutikerna doftar av nya kläder, glidvalla och liniment. Det äts pasta som aldrig förr och nervöst köps det nya vallor så att man säkert ska ha de nya burkarna som vallafabrikanterna förespråkar just i år.

Jag åkte mitt första Vasalopp 1999 när jag gick tredje året på Sanda skidgymnasium i Huskvarna. Resultatmässigt så slog jag då alla de personer som jag på övriga tävlingar brukade åka jämnt med. Och jag åkte jämnt med sådana som vanligtvis slog mig med ett par minuter. Att åka långt och länge passade alltså min kropp som handen i handsken. Sedan dess har jag fjorton raka vasalopp i bagaget. Är du nyfiken på hur det gått genom åren kan du spana in min historik.

Jag har samtliga år hittills lyckats skida in bland de 1000 främsta och de skulle så klart vara kul om jag lyckades med det även i år. Jag har ju onekligen många skidmil och timmar i kroppen. Är dock nyfiken på hur den nästintill totala avsaknaden av stakning i år kommer att påverka mitt resultat. Det har varken blivit någon stakning eller riktigt högintensiv träning under turen och jag är jättenyfiken på hur utfallet blir av ett sådant här upplägg.

Själva upplevelsen jag får under loppet är så klart fantastisk. Men det är egentligen bara en lite del av den totala upplevelsen med Vasaloppet. Gemenskapen jag upplever när jag tränar inför loppet med kompisar eller själv är minst lika viktig. För att inte tala om resan till och från loppet. På vägen till loppet diskuteras alltid årets träning, man dividerar kring vilket väder det kan tänkas bli, vilken valla som funkar bäst och hur mycket kläder som behövs. Efter loppet blir det sedan ett härlig sorl där alla har sin egen unika historia att berätta. Fantastiskt trevligt, många av de personer jag möter här träffar jag bara en gång om året.

Skidgång Strutsabacken. Oskar Lund, Emil Dahlqvist, David Erixon.

Ett av årets alla träningspass. Oskar Lund och Emil Dahlqvist är inte bara trevliga att umgås med. De bjuder på hård sparring.

Jag riktigt längtar till att de ska bli söndag morgon så att jag ska få ut och susa fram med snabba skidor. Ska bli så kul!!! Tror aldrig jag har varit så här sugen på ett Vasalopp någon gång innan.

Du glömmer väl inte att gissa min tid och placering? Gör det som en kommentar i  inlägget tävling så kan du vinna en buff från Alpina.

Vill du följa min framfart i spåret på söndag kan du göra det här så får du en uppdatering när jag passerar en kontroll. Därtill kommer Niclas under loppet löpande att uppdatera vår Facebooksida och komma med senaste nytt.

//David

Annonser

One thought on “Verkligheten känns surrealistisk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s