Jag och mina fjällbjörkar

Dag 15. 19 jan. Bleskestadmoen – Holmavatnhytta 19,2km 1130 möh. 

Fjällbjörk (Betula pubescens var. tortuosa) räknas till arten Glasbjörk, den vanliga björken som växer där hemma i skogen eller på tomten vid ditt hus. Men på grund av de tuffa förhållanden som råder på fjället har fjällbjörken antagit ett helt annat utseende. Den blir inte särskilt hög och antar ofta ett vridet och knotigt utseende. Allt för att inte knäckas av tunga snömängder eller fällas av starka vindar. En anpassning till livsvillkoren på fjället i sann darwinistisk anda, the survivial of the fittest.

Fjällbjörkskogen skänker en prakt till terrängen. På sommaren lyser den härligt grön och när man passerar igenom den kan man höra vinden brusa i löven och i fjällbjörkskogen kan man finna lä och skydd undan kalfjällets starka vindar. Om hösten ändras färgen på bladen till gyllene gula. Hela fjället sätts då i brand.

Men det finns tillfällen då björkskogen endast är i vägen. Det är när man tvingas åka skidor genom den. I brant terräng. Med pulka.

Idag har vi skidat från Bleskestadmoen som ligger i en dal på cirka 700 möh. Det var brant väg ner dit och brant väg upp därifrån. Branthet i sig är ofta inget problem, men kryddas den med småbjörk bli det problem.

I morse vaknade jag med en öm höft efter ett möte med en björk dagen innan. Troligen hade björken en tuffare morgon än mig. Under dagens branta stigning upp från Bleskestadmoen slingrade sig fjällbjörkens grenar likt tentaklerna från en bläckfisk och grep tag om pulkan. Nästan som att den endast var ditplacerad för att förhindra vår färdväg.

Mitt tålamod besegrades både en och två gånger under förmiddagen av dessa små träd. Men Davids obotliga optimism och påminnelser om hur lätt det sedan skulle kännas att få färdas på platt sjö i jämförelse med vad vi just nu företog oss, fick mig att åter hitta glädjen. Så mitt förhållande till fjällbjörk är för dagen minst sagt kluvet.

Resten av turen till Holmavatnhytta var mycket fin. En del på sjö och en del lagom kuperad terräng (utan små elaka träd). Sista stigningen upp mot stugan var dock monsterbrant och kändes väldigt oläglig. Vi som var så nära i rum men ändå så långt borta i tid.

Stughäng Holmavatnhytta
Eftersom att det är lördag idag, fint väder och att Holmavatnhytta bara ligger ett stycke från väg hade vi räknat med mycket folk på stugan. När vi kom var vi allena men efter en timme kom ett norskt par skidandes. Dom hade bott på hyttan föregående natt och återvände nu från sin dagstur från toppen av Vassdalseggi som är Rogaland fylkes högsta topp med sina 1658 möh. Det visade sig att dom samlade på Fylkestoppar, alltså att dom ska bestiga den högsta toppen i varje landskap. En fantastiskt bra idé som verkligen lockar till besök av nya platser! Vi tackar för trevligt samkväm och för vinet som smakade fint. Jag lovar att använda solglasögon mer.Ut på tur, aldrig sur!

 
/Niclas
Annonser

One thought on “Jag och mina fjällbjörkar

  1. Niclas, din vackra beskrivning av fjällbjörken i första delen av inlägget gör att jag tror ni har försonats trots att björken stundtals gav dig tufft motstånd. Förstår att ni njuter extra mycket efter en lite jobbigare och strapatsrik dag. Hälsa den sanna optimisten David och ha det så gott. Kram på er och god fortsatt tur! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s